Dagen efter plusset...

... nu känns det som att man verkligen har börjat smälta att man är gravid och ser verkligen fram emot tiden att få vara gravid och sen att få föda och hålla "Pyret" i famnen. Har valt att kalla den för pyret eftersom vi inte vet så mycket om den lilla filuren i magen just nu.

Sambon blev överlycklig över kortet som jag hade gjort och han tyckte att det var häftigt så det blev så lyckat det kunde bli.

Lägger in en bild på magen samma dag som jag plussade.

Funderar bara på när det kan vara lämpligt att berätta för mina syskon om min graviditet, dvs vilket tillfälle som är bäst. Önskar pappa vore hemma så han hade varit med när jag berättar för syskonen för jag tror att jag skulle behöva det stödet av honom. Vet inte hur min ena bror kommer att reagera nämligen och det beror på att han har en tendens att berätta för oss yngre syskon vad som är rätt och fel och att det bara finns ett rätt men det anser inte jag så det blir ibland lite konflikter oss emellan. Självständig som jag är så tar jag mina egna beslut utan att lyssna påhonom särskilt mycket vilket inte gillas alls. Han har lite svårt att acceptera att man faktiskt är 23 och inte 3. Tror detta är det som andra skulle kalla syskonkärlek men det vette tusan...