Att vara förälder...

... är något underbart samtidigt som det kan vara jobbigt.

Det underbara är att man har en egen liten krabat som växer och frodas som ger så många glädjetillfällen i vardagen att man inte vet vad man ska göra med all glädje. Att få höra alla glada skratt från en liten bebis värmer något enormt om hjärtat. Att jag som förälder kan få en så liten krabat att må så bra de stunder som hon är glad är något av det bästa som finns. Att få se alla dessa leenden värmer enormt.

Det mindre underbara är allt vaggande den första månaden och även den andra. En bebis med krånglande mage är inget roligt och stärker en inte det minsta lilla i sin föräldraroll. Snarare undrar jag vad det är jag gör som blir fel då det lätt blir att man lägger skulden på sig själv trots att man inte borde lägga skulden på någon. Alla nätter med samsovning som inneburit en öm mage då en så liten krabat ligger och sparkar på en då hon sov dåligt. Att byta blöjor som luktar värre än man kan föreställa sig är en annan sak som inte är så underbart.

Livet som mamma

För att summera lite tankar och känslor kring att vara mamma så kan jag börja med att säga att det känns annorlunda att den där lilla krabaten är min och älsklingens lilla underverk som vi har skapat. Ibland är det jobbigt men lika ofta om inte oftare så är det underbart. Varje gång man ser det där leendet som verkligen får en att smälta som bara den. Att de hennes nöjda ansikte när hon ligger där och jollrar värmer fruktansvärt mycket i en mammas hjärta. Dok får man inte glömma att det finns en del arbete bakom och att det inte är en dans på rosor. Inte få sova hela nätter utan måste amma på natten. Allt man har gått på nätterna den första månaden då koliken var som värst. Det var verkligen att köra skift med sambon som var hemma med mig hela den första månaden. Att ha honom hemma var verkligen guld värd då jag behövde återhämta mig efter blodförlusten. Att kunna skiftas om är det bästa för att inte den ena ska gå in i väggen och risken för att jag skulle drabbas av depression var högre då jag förlorade en liter blod under förlossningen. Trots att man inte får sova hela natten, trots timmar av promenader runt i huset så älskar jag vår lilla krabat. Älskar att se henne le samtidigt som man ser in i de blå ögonen då hon möter min blick.Ångrar inte en enda sekund av att ha henne här hos en.

Älskar vår dotter oändligt mycket. Att vara mamma innebär att man inte ens kan sitta på toa ifred, att inte hinna dricka sitt te innan det svalnar eller att inte få lugn och ro när man ska äta frukost om det kniper i hennes mage. Det ligger åtskilliga timmar av jobb bakom och även om det ibland är svårt att se änden av tunneln så vet man att den finns. Hoppet är ju det sista som överger en ;)

Vad som sker i vardagen...

Det som sker i vardagen är inte mycket då lillstumpan tar större delen av ens tid. Ibland hinner man göra annat men inte ofta känns det som. Lillstumpan har emellanåt varit väldigt krävande då hon emellanåt har magknip och gaser i magen som spökar och då får jag eller sambon gå flera rundor med henne på axeln innan det släpper. Den första månaden var jobbigast men det blir bättre och bättre på den fronten. Numera är hon kinkig för hon vill antingen sova hos en eller inte sova alls trots att hon knappt kan hålla ögonen öppna. Dagarna går åt till att försöka få henne att sova längre stunder i liggdelen till vagnen och förhoppningsvis klara av att ligga själv i vaggan framöver då den inte duger åt henne just nu. Förmodligen för att den är stor och att hon inte ser eller känner mamma eller pappa när hon ligger i den. Kan även säga att det inte går att plocka av den ena långsidan då botten inte är konstruerad att klara tyngden utan långsidan.

Annars spenderas dagarna inte med så mycket då tiden inte finns. Försöker hinna med att planera julen och planera ett dop för lillstumpan men inte särskilt lätt då det inte finns mycket tid över. Ibland undrar man hur vissa hinner med något alls för ibland känns det inte som man hinner med något alls.

Att vara mamma har inte riktigt blivit som jag förväntade mig. Att ha en liten gosig krabat som har ont i magen och skriker en del är inget som jag var beredd på eller att hon inte vill ligga i egen säng och sova utan vill ligga hos en hela tiden. Trodde man skulle få möjlighet att äta och gå på toa men det känns som att man knappt hinner det bara. Även om det inte blivit som jag täkt mig så älskar jag henne över allt annat på den här planeten. När hon mår bra så ler hon och jollrar som bara den och det får verkligen ens hjärta att smälta. Älskar min lilla Freja jättemycket. Skulle inte vilja ha det ogjort för en enda sekund.

Fem veckor...

Idag blir lillstumpan fem veckor och tiden bara springer iväg. Är en hel vecka sen jag skrev sist och kommer knappt ihåg vad jag skrev för en vecka sedan. Undra om detta räknas till att ha dåligt minne? Nä, skämt åsido, ska uppdatera med vad som händer så bloggen inte hamnar i glömska för det vill inte jag.

Den senaste veckan har jag och lillstumpan varit hemma helt själv på dagarna då sambon började jobba igen efter att ha varit föräldraledig en hel månad med mig. Kan säga att jag inte ångrar att vi var lediga båda två då jag verkligen behövde det för att återhämta mig och känner att jag är hyfsat återställd. Dock är min rygg inte den bästa och har inte blivit bättre med allt bärandes på lillstumpan. Har bestämt mig för att försöka använda min bärsjal oftare så jag har händerna fria och kan vagga henne medan jag gör annat som till exempel att blogga. Om inte annat så vaggar man henne en massa när man rör sig med henne i sjalen och det gör att hon sover riktigt gott. Idag har hon sovit nästan ett 4 h pass i sjalen för att sen amma/äta och har sovit i den i drygt två timmar redan och återstår att se hur länge hon vill sova, dvs. om det blir ytterligare ett 4 h pass eller vad det blir.

I och med att lillstumpan blir fem veckor passerar hon ett utvecklingssprång vilket jag tror skedde igår och förrgår. det som bland annat kännetecknar detta språng är att de kan gråta med riktiga tårar vilket lillstumpan gjorde i förrgår. En annan sak som kan känneteckna detta språng är att de kan vara extra kinkiga och vilja vara nära, de kan bli lite mammiga eller pappiga och igår var hon extremt mammig. Hon var hur lugn som helst när hon låg i min famn men inte lika lugn i sambons famn. Hon sov oroligt under dagen igår också så det hör nog till.

Annars händer inte så mycket mer än att lillstumpan äter som en häst dvs äter mycket eftersom hon i måndags hos BVC vägde 4700 gram vilket innebar att hon hade gått upp 250 gram på en vecka. Kan tillägga att jag helammar och hon får inget annat är bröstmjölk. Har extremt mycket mjölk så hon nästan drunknar i mjölken. Från  mitt ena bröst har jag ibland bekymmer med att det står en tunn stråle ut och  då hinner lillstumpan inte med att svälja och skriker en massa istället. Försöker att se till att brösten inte blir sprängfyllda men inte så lätt då de bara producerar en massa. Samma bröst verkar inte vilja sluta helt med att producera för när det är sprängfyllt så läcker det och inlägget i bh:n är blött. Inte skönt att ha ett inlägg som är blött. På tal om längd så hade hon knappt växt sen förra besöket hos BVC. Bokade in ett extra möte nästa vecka för att kolla vikt och längd, speciellt längden så att hon inte stannar riktigt än utan fortfarande växer.

En annan sak  som jag kom på som jag nog inte har nämnt är att lillstumpan sover längre pass på natten. brukar vara 4 h pass så att få sova lite på natten är inga bekymmer om det inte finns något som spökar. Kan även nämna att lillstumpan kissat ner vår säng två  morgnar i rad och första morgonen så trodde vi det berodde på att hon haft samma blöja hela natten men morgonen efter hade jag varit uppe och bytt bara för att inte råka ut för samma sak men det hjälpte inte. Den höll inte tätt ändå!!! Det är sånt som kan hända och kan bara säga att om lillstumpan kissar mycket så hinner Liberos blöjor inte med att suga upp  och då läcker de. Vet inte om vår tös är speciell som kissar enormt mycket i ett svep. Testade tygblöjor men de orkade inte suga upp allt så de läckte också!!! Inte lätt det här med att blöjorna ska hålla tätt.

Oj, vad jag skrivit en massa. Trodde inte det kunde bli så mycket men det kunde det tydligen. Får se till att förbereda så jag kan börja med maten då vi ska på kalas ikväll till lillstumpans gammelfarmor. Ska försöka blogga lite oftare så det inte är så mycket var gång för då glömmer man hälften och missar en massa...

Dålig uppdatering...

... på sistone men inte så konstigt med en liten krabat som verkligen tar all ens tid och ork då hon har velat vara nära konstant men vi har lyckats lista ut vad vi kan göra för att hon ska må bättre och det är minifom samt att värma en riskudde (samma som vetekudde fast med ris i) och lagt henne på den när hon precis har slumrat till.Då hon har bekymmer med magknip vill hon ligga hos antingen mig eller sambon för att få ta del av värmen så hon kan somna. Inatt fick både jag och sambon 4h sömn i rad vilket inte har skett så ofta men gud så skönt när det väl händer.

Just nu kommer jag inte på mer att skriva...

I morgon...

... blir lillstumpan 2 veckor gammal. Var tar tiden vägen egentligen? Känns inte som att hon bara funnits hos oss i 2 veckor. Känns som att det var igår hon kom till oss. När man minst anar det har det gått flera veckor. Även om det har gått två veckor har det varit underbara veckor med det lilla charmtrollet.

Freja har dock under dessa två veckorna haft problem med utslag och gaser i magen och vad vi har kunnat komma fram till så har hon en överkänslighet mot citrusfrukter av dess olika slag vilket innebär att jag tyvärr måste utesluta det ur min kost för att hon inte ska ha ont i magen och få utslag på kinden. Sen reagerade hon nog på vitkålen i pizzasalladen också. Inte lätt det här med vad man kan och inte kan äta när man helammar.

Kan även nämna att jag snart är nere på min startvikt innan graviditeten. Har något kilo kvar innan jag är där. Hoppas bara jag inte går ner för mycket. Tror inte att det ser bra ut om jag går ner för mycket. Proportionerna ska se bra ut och inte bara siffrorna på vågen. Går mer på proportionerna än siffrorna faktiskt.

Annars försöker både jag och sambon att få vardagen att funka nu när vi har en liten och gud vad skönt det är att han är pappaledig en hel månad. Själv tar jag inte ut något då jag ändå bara får lägstanivå. Vi gör vad vi kan för att klara oss och än verkar det funka i alla fall. Tror ju det funkar med vår tanke oavsett vilket, får bara se till att inte slösa med pengarna bara.

4 veckor kvar...

Idag är det exakt 4 veckor kvar till lilla pyret är beräknad att titta ut. Längtar som bara den efter att få träffa henne. Mamma och pappas lilla charmtroll. När hon busar runder i magen när sambon masserar den så får hon verkligen en att smälta som bara den. Man blir rent förtrollad och ännu mera förälskad i den lilla krabaten. Samtidigt som man vill att hon ska komma ut vill man ändå att hon stannar kvar lite till så man får njuta av alla buffarna innan de är ett minne blott.

Har inte skrivit på några dagar då jag inte mått bra psykiskt. Hade ett bråk över telefonen med min mor. Hon är en person som ständigt vill ha allt på sitt sätt oavsett om hon kväver andra. Hela tiden handlar det om att hon vill och inte om vad andra vill och inte vill. Hon vill ha en fungerande mor-dotter relation där jag ska ringa var dag och berätta det senaste om mina syskon precis som en skvallertant men jag vill inte vara en skvallertant, jag vill inte ringa varje dag. Hon vill träffas ofta men det vill inte jag då jag känner mig kvävd och illa till mods i hennes sällskap då man hela tiden får höra hur hon smutskastar andra och sätter sig själv på en piedestal eller så tar hon på sig en offerroll och det är synd om henne och bara henne. I hennes ögon är det bara synd om henne och ingen annan, bara hon kan vara ett offer och ingen annan oavsett vad de har blivit utsatta för. Varje gång jag har prata med henne har jag ingen ork eller energi till någonting. Är så fruktansvärt jobbigt att ha henne runt sig alls. Ställer vilka frågor som helst då hon tror att hon har rätt att veta allt oavsett vad andra tycker. Hon bryr sig inte om man vill svara eller inte utan är påträngande och känner mig åter igen illa till mods vid dessa tillfällen. Hon vill att man ska förlåta henne varje gång hon gör något fel men ändå gör hon samma misstag flera gånger och bryr sig inte om hur sårad man har blivit. Bara hon blir förlåtet så tror hon att allt är okej och som vanligt igen.

Hon är även en sådan person som vägrar inse att hon faktiskt kan såra andra och att man inte litar på henne samt att hon lever i villfarelsen att allt är andras fel. Att jag mådde dåligt som tonåring skyller hon på skilsmässan och mormor men skilsmässa hade mina föräldrar tagit ut långt innan jag ens föddes och mormor kunde inte hjälpa att hon blev dålig men det min mor gjorde som verkligen fick mig att må dåligt existerar inte i hennes värld alls och inget hon vill kännas vid alls. Att hon hotade med att ta livet av sig vill hon inte erkänna samt alla lögner som fanns vill hon inte heller erkänna utan lever i sin egen lilla värld. Trots att man ställer frågan om hon ljög om något så förnekar hon det trots att det är uppenbart. Till exempel det med att jag fick en påminnelse från ett inkasso-bolag på en räkning som hon påstod sig hade betalat vilket hon inte hade gjort. Inte svårt att kolla  upp eller bevisa om man har betalt den eller inte. Trots att det gått flera år sedan förnekar hon fortfarande att hon skulle ha ljugit för mig när jag konfronterade henne om påminnelsen. Hon väljer då att prata om något annat som att hon försökte få rätsida på sitt liv vilket är en lögn det också. Supa sig full och däcka i soffan klockan 10 på en vardag är inte att ordna upp sitt liv. Det är att försöka supa bort det som är smärtsamt som hon inte vill hantera som man borde. Att leva i tron om att alkohol tar bort det man vill ska försvinna är fullständigt korkat men ser man bara botten av flaskan så förstår man inte vad som verkligen måste till.

En del av det som skett kan nog gå under psykisk misshandel då jag mått riktigt dåligt som tonåring och ständigt blivit nedtryckt av min mor då ingenting jag gör duger i hennes ögon för det är ju inte så som hon vill att det ska vara. Ständigt kritiserad och ständigt nedtryckt av sin egen mor är inget man som barn önskar eller förtjänar.

Det finns fler lögner som jag dock inte kommer ta upp men kan säga att alla de lögner som finns och som har dykt upp gör att jag inte litar på henne alls.En del så grova att man undrar hur en förälder kan bete sig på det viset samt försöka trycka in i sin egen dotters huvud att något skulle ha inträffat som verkligen inte är sant och så grovt kränkande det bara kan vara. Enkelt uttryckt så vill jag inte ha en person i mitt liv som jag inte kan lita på alls och som sårar för att få sin vilja igenom samt att jag inte kommer utsätta mitt barn för en sådan person alls. Genom att få bolla med min sambo har jag kommit fram till att det bästa är ingen kontakt alls. Jag kan inte leva ett liv där jag ständigt känner mig kvävd av någon.

Blev ett långt inlägg men kände att jag behövde skriva av mig. Ibland behöver man det för att kunna bearbeta vissa saker och kunna gå vidare med sitt liv.

Ytterligare en vecka igen...

... att uppdatera för och kan säga att tiden bara rinner iväg. Önskar man hann uppdatera oftare men tiden räcker inte till med studierna, köksrenoveringen och allt där emellan. Är i vecka 11 och känns inte som att det är lång tid kvar till den magiska gränsen då man har gått 12 fulla veckor. Det är 12 dagar kvar innan man har passerat gränsen. Fick träffa en liten flicka på lite mer än ett år och gud vad man längtar ännu mer tills lilla "pyret" tittar ut.

Kan säga att det bara ökar längtan samtidigt som man vet att det inte dröjer så länge tills man har ett eget barn. Det är sisådär 6 månader kvar på ett ungefär. Det vill säga ett halvår. Gud vad lite det känns. Kommer ihåg i höstas att det kändes som att det aldrig skulle ske och nu när man väntar på att "pyret" ska växa till sig och titta ut så kan man knappt förstå att man hade de känslorna man hade i höstas.

Har alltid varit barnkär och älskar barn, speciellt mina syskon-barn. Att träffa den här flickan fick mig att tänka på min brorson som bara får ens hjärta att smälta som smör. Han charmar allt och alla och ingen kan motstå honom. Tror han gillar uppmärksamheten samt att han då kan bli stimulerad tillräckligt och inte bara ta det lugnt eftersom barn älskar att röra på sig och vill inte sitta still men det vill en del föräldrar tyvärr. Som tur är så vet jag redan nu hur jag vill vara som förälder och ska göra vad jag kan för att bli den föräldern jag vill vara och inte den föräldern andra vill att jag ska vara. Känner mig utan att tveka redo för barn och den utmaning det ger.

Som förälder ska jag ha tydliga gränser och rutiner samt att jag ska leka och stimulera pyret i rimlig mån för dess ålder. Ska även älska mitt barn villkorslöst även om jag ska lära den ansvar och sunda värderingar. Som förälder ska jag även hjälpa "pyret" i skolan så gott jag kan och verkligen vara en engagerad förälder. I min föräldraroll ska jag även lära "pyret" allt som man måste kunna i leva i dagens samhälle. Ska i min föräldraroll bli den som "pyret" kan ty sig till. Och inte minst av allt ska jag INTE bli en alkoliserad morsa som bara bryr sig om flaskan för det förstör så himla mycket. För det är mitt och sambons ansvar (och ingen annans ansvar) att uppfostra "pyret" till en bra människa med förnuftiga och sunda värderingar.

Kom på att jag inte har uppdaterat med en magbild så det blir en bild för magen i vecka tio, dvs för förra veckan. Har inte tagit någon för denna veckan än och det blir om några dagar jag tar den bilden...