Något jag har funderat över som gravid är att det verkar vara okej att gnälla och vara nojig över sin vikt om man går upp en massa men det verkar inte vara lika accepterat att vara gnällig och nojig när man knappt gått upp något. Undra varför det är med acceptabelt att gnälla på det ena hållet och inte det andra. Vad är det som gör att de som går upp i vikt mycket har större rätt att gnälla än de som knappt går upp något alls. Som gravid kan man vara lika orolig oavsett vilket. I och med att vi levet i ett samhälle som stävar efter jämställdhet så borde det man som gravid få gnälla oavsett vilket håll det handlar om gällande vikten. Om bara en del får gnälla är det knappast jämställt i mina ögon med det är ju min åsikt. Kräver inte att andra ska resonera likadant men ganska intressant aspekt att fundera över.
Själv dröjde det tills jag hade gått nästan halva tiden innan jag gick upp mer än ett kilo och kan säga att under den tiden funderade jag mycket på om Pyret mådde bra trots att jag bara hade gått upp ett kilo vilket enligt mig kändes för lite. Detta väckte lite oro i mig och varför ska jag inte få ha rätt att berätta att jag var orolig? Varför var det bara de som hade gått upp en massa som överhuvudtaget fick prata om sin vikt? Jag har lika stor rätt att vara orolig över min och sambons bebis precis som alla andra blivande föräldrar, eller? Har många gånger fått höra att jag ska vara glad för att jag inte har gått upp mer än 6 kilo och kan säga att jag ÄR glad men det är ändå jobbigt att ständigt få höra hur liten jag är om magen. Känns som att jag som gravid förlorar rätten att vara orolig för att jag är liten och inte stor om magen vilket enligt mig är fel.Oavsett om man som gravid har stor eller liten mage är man blivande förälder och har i mina ögon rätt att oroa sig oavsett storleken på magen.
Nu har jag dock gått upp totalt 6 kilo och snart gått 3/4 och känner mig inte alls orolig över att ha gått upp för lite men kan säga att jag tyckte det var jobbigt i början när jag inte gick upp mer än ett kilo och sen stod still i flera veckor.
Var bara tvungen att skriva av mig om mina tankar som jag har nu när jag är gravid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar