Gnäll

Idag känner jag för att gnälla lite då man ibland behöver få ut lite frustration. Är så trött på att man ska höra att man inte ska gnälla för jag har ju en liten mage och kan ju omöjligt tycka att det är jobbigt. Det som irriterar mig är just den attityden att bara för att man har liten mage så ska man vara glad och att liten mage=få/lätta krämpor. Bara för att jag har en liten mage innebär det inte att jag inte som vilken annan gravid som helt har bekymmer med krämpor. Jag kan må minst lika illa som en med stor mage men det verkar vissa inte förstå.

Jag kan precis som andra gravida tycka att det är jobbigt att bocka mig fram då jag kan bli illamående, känna mig ovig som ett kylskåp då jag precis som en del andra gravida har svårt att klä på mig då den lilla inte tycker om att man gör vissa rörelser och trycker ifrån och jag kan visst ha ont efter min lilla krabat trots att den är något mindre än det borde vara men ändå inom okej gränser.

Jag med liten mage kan visst sakna en massa som även de med stor mage gör. Jag saknar att kunna ligga på mage och sova, saknar att kunna bocka mig ner utan en mage som tar emot, saknar att kunna anstränga mig som jag är van vid sen innan, saknar att inte kunna motionera som innan och verkligen använda min energi på ett bra sätt och jag saknar att få ha min kropp för mig själv (vet att det kommer dröja då jag kommer amma men det är inte det samma, vill kunna bruka den på egen hand utan att ständigt ta hänsyn till att jag har en liten krabat i min mage).

Sen längtar jag tills jag kan använda mina gamla byxor då de inte passar just nu då jag har en mage. Känns lite jobbig då jag inte har så många byxor att använda och blir mest klänningar och kolar med resår i midjan. Längtar tills jag kan röra mig obehindrat utan en mage i vägen. Längtar tills jag slipper vara öm på vänster sida av magen och tills jag slipper få sparkar på vänster lunga som gör att man tappar andan.

Bara för att jag har en liten mage innebär det inte att min krabat är lugn vilket många också verkar tro. Det vill säga liten mage=lugn krabat. Min krabat kan vara lika vild som vems krabat som helst och jag kan ha minst lika ont som en med stor mage och vild krabat.

Jag är inte mer än människa och har lika stor rätt att gnälla som alla andra gravida trots min lilla mage. Älskar ändå det lilla livet i min mage även om det ibland är jobbigt fysiskt och även psykiskt ibland.