4 veckor kvar...

Idag är det exakt 4 veckor kvar till lilla pyret är beräknad att titta ut. Längtar som bara den efter att få träffa henne. Mamma och pappas lilla charmtroll. När hon busar runder i magen när sambon masserar den så får hon verkligen en att smälta som bara den. Man blir rent förtrollad och ännu mera förälskad i den lilla krabaten. Samtidigt som man vill att hon ska komma ut vill man ändå att hon stannar kvar lite till så man får njuta av alla buffarna innan de är ett minne blott.

Har inte skrivit på några dagar då jag inte mått bra psykiskt. Hade ett bråk över telefonen med min mor. Hon är en person som ständigt vill ha allt på sitt sätt oavsett om hon kväver andra. Hela tiden handlar det om att hon vill och inte om vad andra vill och inte vill. Hon vill ha en fungerande mor-dotter relation där jag ska ringa var dag och berätta det senaste om mina syskon precis som en skvallertant men jag vill inte vara en skvallertant, jag vill inte ringa varje dag. Hon vill träffas ofta men det vill inte jag då jag känner mig kvävd och illa till mods i hennes sällskap då man hela tiden får höra hur hon smutskastar andra och sätter sig själv på en piedestal eller så tar hon på sig en offerroll och det är synd om henne och bara henne. I hennes ögon är det bara synd om henne och ingen annan, bara hon kan vara ett offer och ingen annan oavsett vad de har blivit utsatta för. Varje gång jag har prata med henne har jag ingen ork eller energi till någonting. Är så fruktansvärt jobbigt att ha henne runt sig alls. Ställer vilka frågor som helst då hon tror att hon har rätt att veta allt oavsett vad andra tycker. Hon bryr sig inte om man vill svara eller inte utan är påträngande och känner mig åter igen illa till mods vid dessa tillfällen. Hon vill att man ska förlåta henne varje gång hon gör något fel men ändå gör hon samma misstag flera gånger och bryr sig inte om hur sårad man har blivit. Bara hon blir förlåtet så tror hon att allt är okej och som vanligt igen.

Hon är även en sådan person som vägrar inse att hon faktiskt kan såra andra och att man inte litar på henne samt att hon lever i villfarelsen att allt är andras fel. Att jag mådde dåligt som tonåring skyller hon på skilsmässan och mormor men skilsmässa hade mina föräldrar tagit ut långt innan jag ens föddes och mormor kunde inte hjälpa att hon blev dålig men det min mor gjorde som verkligen fick mig att må dåligt existerar inte i hennes värld alls och inget hon vill kännas vid alls. Att hon hotade med att ta livet av sig vill hon inte erkänna samt alla lögner som fanns vill hon inte heller erkänna utan lever i sin egen lilla värld. Trots att man ställer frågan om hon ljög om något så förnekar hon det trots att det är uppenbart. Till exempel det med att jag fick en påminnelse från ett inkasso-bolag på en räkning som hon påstod sig hade betalat vilket hon inte hade gjort. Inte svårt att kolla  upp eller bevisa om man har betalt den eller inte. Trots att det gått flera år sedan förnekar hon fortfarande att hon skulle ha ljugit för mig när jag konfronterade henne om påminnelsen. Hon väljer då att prata om något annat som att hon försökte få rätsida på sitt liv vilket är en lögn det också. Supa sig full och däcka i soffan klockan 10 på en vardag är inte att ordna upp sitt liv. Det är att försöka supa bort det som är smärtsamt som hon inte vill hantera som man borde. Att leva i tron om att alkohol tar bort det man vill ska försvinna är fullständigt korkat men ser man bara botten av flaskan så förstår man inte vad som verkligen måste till.

En del av det som skett kan nog gå under psykisk misshandel då jag mått riktigt dåligt som tonåring och ständigt blivit nedtryckt av min mor då ingenting jag gör duger i hennes ögon för det är ju inte så som hon vill att det ska vara. Ständigt kritiserad och ständigt nedtryckt av sin egen mor är inget man som barn önskar eller förtjänar.

Det finns fler lögner som jag dock inte kommer ta upp men kan säga att alla de lögner som finns och som har dykt upp gör att jag inte litar på henne alls.En del så grova att man undrar hur en förälder kan bete sig på det viset samt försöka trycka in i sin egen dotters huvud att något skulle ha inträffat som verkligen inte är sant och så grovt kränkande det bara kan vara. Enkelt uttryckt så vill jag inte ha en person i mitt liv som jag inte kan lita på alls och som sårar för att få sin vilja igenom samt att jag inte kommer utsätta mitt barn för en sådan person alls. Genom att få bolla med min sambo har jag kommit fram till att det bästa är ingen kontakt alls. Jag kan inte leva ett liv där jag ständigt känner mig kvävd av någon.

Blev ett långt inlägg men kände att jag behövde skriva av mig. Ibland behöver man det för att kunna bearbeta vissa saker och kunna gå vidare med sitt liv.