... för försöka att blogga lite oftare om vad som händer. Det som har hänt sen förra gången jag bloggade var att jag har trillat i vår trapp och slog svanken och axeln. Som tur var det bara jag som fick stryk. Hade lillstumpan i famnen när jag gick ner och halkade och hon låg kvar på min mage och sen när hon kom över i sambons famn log hon stort precis som att hon tyckte om att åka kana ner för trappen på mamma sin. Blir bättre i svanken för var dag som går som tur är.
Annars händer inte så mycket faktiskt mer än att man försöker ta var dag som den kommer och försöker även att hitta mönster i lillstumpans vaken och sömncykler så man kan avläsa henne och bli klok på hur hon fungerar. Har konstaterat att hon bara orkar vara vaken en timme åt gången och sen sover hon i en timme och så verkar det fortsätta så resten av dagen om inget stör i dessa cykler som bilresa eller besök hos någon för då kan hon helt plötsligt sova i fem timmar i sträck. Varför vet jag inte.
Har även konstaterat att lillstumpan gärna är social när hon är vaken och vill ha jättemycket uppmärksamhet eller bli road när hon är vaken. Blev lite fundersam över min kära sambo som ibland är ensamvarg och inte värst social när det blivit för mycket. Kanske han inte orkar vara social fullt ut med sin dotter. Om det kanske kan bli för mycket eller vad. Fick intrycket av att det blir för mycket för han ibland men vet inte utan bara ventilerar lite tankar som jag har. Inte lätt att vara förälder då det är hans första precis som det är för mig. Vet själv att det inte alltid är lätt att vara förälder. Vår lilla tös är inte alltid så lätt att förstå så jag klandrar inte honom utan förstår fullt ut om det blir för mycket. Är ju en omställning som verkligen märks. Hon finns ju hos oss hela tiden och någon måste ta hand om henne hela tiden så någon får hela tiden göra avkall på det som den vill och jag hoppas bara att det inte tär på vårt förhållande. Gör vad jag kan för att underlätta för sambon min men inte alltid det lättaste. Ibland undrar jag om han förstår att jag försöker att underlätta genom att ta henne så mycket jag orkar och kan. Som tackför det jag gör så hoppas jag att man kan få höra små ord ibland trots att han verkar vara trött som "Godnatt" vilket man sällan får höra nuförtiden. Verkar bara som han säger det när jag har sagt det. Undrar ibland varför han inte bara kan säga "Godnatt" utan några som helst krussiduller...
Ja, ja... inte är det lätt inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar