... är något underbart samtidigt som det kan vara jobbigt.
Det underbara är att man har en egen liten krabat som växer och frodas som ger så många glädjetillfällen i vardagen att man inte vet vad man ska göra med all glädje. Att få höra alla glada skratt från en liten bebis värmer något enormt om hjärtat. Att jag som förälder kan få en så liten krabat att må så bra de stunder som hon är glad är något av det bästa som finns. Att få se alla dessa leenden värmer enormt.
Det mindre underbara är allt vaggande den första månaden och även den andra. En bebis med krånglande mage är inget roligt och stärker en inte det minsta lilla i sin föräldraroll. Snarare undrar jag vad det är jag gör som blir fel då det lätt blir att man lägger skulden på sig själv trots att man inte borde lägga skulden på någon. Alla nätter med samsovning som inneburit en öm mage då en så liten krabat ligger och sparkar på en då hon sov dåligt. Att byta blöjor som luktar värre än man kan föreställa sig är en annan sak som inte är så underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar