... Många föräldrar har barn som utvecklas i den takt som de flesta barn gör men det finns de barn som utvecklas fortare än andra och jag råkar vara mamma till ett sådant barn. Freja har varit tidig med allt än så länge och verkar fortsätta på samma vis. Många förstår nog inte hur jobbigt det kan vara att ha ett barn som vill så mycket och blir frustrerad för att de inte kan det som de vill.
Just nu är Freja 6½ månad och kan stå själv korta stunder utan stöd. Hur många barn kan detta? Jo inte många så nu kanske vissa har fått ett litet hum om vad det är för barn jag har. Att ha en flicka med enorm envishet och vilja är inte det lättaste. Att höra hur frustrerad hon är för att det inte funkar på första, andra eller tredje försöket är jobbigt för när det slutas att gnällas över en sak börjar det om men då är det något nytt det gnälls över.
Att få dagarna att gå och att få dem att fungera är inte alltid det lättaste med en ung bestämd dam som inte gör som alla andra barn. Krypa och ställa sig upp kan hon också så undersöka allt som går att undersöka ska hon. Ta sig fram är inga problem men mamma ska vara på golvet hela tiden och ska inte gå någonstans medan hon utforskar världen. När jag säger "ska inte gå någonstans" menar jag verkligen det. Inte ens gå på toa tycker Freja. För mig har det handlat om att få henne att vara nöjd och trygg i sig själv vilket inte är det lättaste. Att få henne att vara nöjd så pass länge att man kan få gå på toa utan att höra henne gnälla eller ha henne som en svans efter en.
På föräldraträffarna är hon näst äldst åldersmässigt men ligger före alla andra en bra bit. Själv känner jag att jag inte hinner med allt som händer då det går så otroligt fort. Var tog de här 6½ månaderna vägen? Ibland vill jag att hon ska ta det lugnt vilket hon sällan gör. Att ständigt vara i farten är inte det lättaste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar