Mors dag...

Idag är det mors dag och den spenderas med att inte göra särskilt mycket alls. Spenderar mest dagen med att ta det lugnt. Dock har vi handlat då det behövs göras mellan varven, lagat mat och badat charmtrollet som verkligen älskar att bada. Nu sitter man framför tv och datorn samtidigt.

Det som har skett sen jag bloggade sist är att vårt lilla charmtroll faktiskt har tagit sina första steg utan att hålla sig trots att hon bara är 8 månader gammal. Det är bara till att konstatera att charmtrollet är tidig i sin fysiska utveckling. Dagarna för henne består mest av att öva på att stå och hitta balansen så hon kan lära sig att gå. Känner hon att hon fått till balansen kan det komma ett eller två steg dessutom. Ibland blir det fler steg som hon tar.

Att ha ett charmtroll som är tidig i sin fysiska utveckling kan vara krävande. Inte bara att alla stunder som hon ska lära sig något som hon behöver kunna för att i slutändan behöva när hon ska kunna gå utan även omgivningens reaktioner och andra människors bemötande. Att få andra att tro enär inte heller något som kommer utan motstånd. När vi berättade det första gången på BVC var sköterskan inte riktigt övertygad men efterhand så har hon sett att vi inte ljuger utan är ärliga så det känns skönt för hon verkar numera förstå att charmtrollet är tidig i sin fysiska utveckling. Reaktionen hos släktingar är inte det roligaste alltid. Säger man något om charmtrollet så känns det som att man inte blir trodd vilket inte är kul. Varför ska man behöva hävda sin rätt hela tiden. Mammas lilla charmtroll har en kusin som är född tre månader innan som tog sina första steg dagen efter Freja. Kusinens mamma är min svägerska och de har gjort vad de har kunnat för att E inte ska vara efter Freja. Varför skynda på något och inte låta det ta sin tid för det har vi gjort även om ingen tror oss. Alla tror att vi har försökt att skynda på Frejas utveckling men det har vi inte. Hon har det efter sin pappa som gick vid 7½ månad. Det ligger i hennes gener men det tror ingen vilket är jobbigt. Bara för att Freja är tidigt får man mellan varven en massa pikar om att vi måste ha gjort något men det har vi inte. Dock känns det som att man hela tiden måste förklara för allt och alla att det har kommit naturligt och att vi inte har pushat henne utan bara låtit det komma. Att hon har varit först med att ta sina första steg har vi inte nämnt för släkten än då vi känner att vi bara kommer få höra mer då så vi låter det vara så får det komma fram nästa gång vi träffar dem istället.