Älskar du inte ditt barn?

Något jag nyligen stött på när jag skrivit på facebook är tydligen att jämnåriga anser att man ska älska sitt barn villkorslöst och att man inte gör det om man gnäller över sitt barn. Varför skulle man älska sitt barn mindre för att barnet har jobbiga stunder och man själv behöver avlastning? Alla har inte lyxen att ha mor eller farföräldrar som kan hjälpa en så fort lite avlastning hade varit guld värt. Att ständigt få höra att man minsann inte älskar sitt barn fullt ut för att barnet får för sig att bita en i foten är att ta i anser jag. Bara för att min dotter bet mig i foten och sen i huvudet innebär det inte att jag skulle älska henne mindre. 

Även om hon är ett barn kan vi ändå gå varandra på nerverna men vi älskar inte varandra mindre för det. Kärleken till sitt barn anser jag att man inte kan ändra på. Jag anser inte att man kan sluta älska något av ens eget kött och blod. Ibland behöver man som vuxen få skriva av sig men tydligen får man i te göra det för då älskar man inte sitt barn. Visst är det mödan värt men när man är mitt uppe i det kan det vara svårt att se det så. Ni som har helt normala barn kan knappast sätta er in i hur det är att vara mamma till en high need child för ni har inte varit där men det är typiskt Jantelagen att man inte får tillrättavisa andra för man ska minsann inte tro att man kan och vet mer än andra. Jag klagar precis hur mycket jag vill och vill du inte läsa så skit i att läsa enkelt uttryckt.

Jag har en high need child och jag är självklart stolt över henne trots hennes påfund som kan knäcka den mest erfarne föräldern. Jag tänker inte leva i en bubbla där allt är perfekt för livet kan inte vara perfekt för det existerar inte i min värld. Du har inte levt mitt liv och i mina kläder. Du vet inte vad jag har varit med om och vad jag har för erfarenheter med i mitt bagage och att döma mig för det lilla ni vet är inte okej i mina ögon.