Happy crazy valentine!

Tja... Hur kan man bäst beskriva en alla hjärtans dag med en high need child? Fullständigt kaotisk precis som vissa dagar är. Inget blir som man hoppas på utan allt är kaos. Tösen har precis blivit frisk och trotsigare än någonsin. Inget duger och just nu vill hon gärna vara en liten bebis och bli matad. Bäras runt på konstant och vill inte gå. Så ska hon bäras på rätt sätt när hon lägger den sidan till, dvs ligga ner i famnen. Maten duger inte trots att hon får välja fritt av det som finns i restväg i kylen. Gnäll och åter gnäll när det inte blir som hon vill. Trött är bara förnamnet på vad jag känner just nu. Vill bara dra täcket över huvudet och gå i ide några månader.... Hur man gör för att härda ut dagar som denna vet jag inte. Vad det underbara i detta är vet jag inte men enligt mammamaffian får man ju inte tycka att föräldrarollen suger men det skiter jag i. Jag tänker inte leva mitt liv bakom någon fasad utan anser att det är bättre att vara ärlig mot sig själv.

Som jag sagt tidigare om: Att livet är en dans på rosor men fylld med taggar som kommer i din väg. Så är livet med en high need child...