Due day...

Idag är dagen d då lillen är beräknad att titta ut men verkar vara en envis krabat där inne. Känner inte alls för att vara gravid längre. Ser det som jobbigt just nu. Har ont i bäckenfogarna och kan knappt stå upp längre känns det som. Har dessutom ont i fötterna igen och de är svullna med en gång på morgonen och fortsätter vara svullna, händerna ska vi inte ens tala om. Kan knappt göra något utan att det börjar sticka och domna i dem. Uppepå allt detta blir jag mer och mer orolig för lillens vikt. Inte att han ska väga för lite utan för mycket. Vill inte föda en bebis på fem kilo för det är jag säker på att min kropp inte pallar med. Fyra kilo kan jag acceptera att föda men inte mycket mer. Min förstfödda vägde 3,9 kg. De säger att andra barnet väger mer och att pojkar väger mer än flickor. I mitt fall är ju nummer två en pojke så riksen att han väger mer är ju större. Blödde en massa med min dotter och är ju rädd för att de ska ske igen. Stora barn ökar ju dessutom risken för att man ska blöda mer vid förlossningen samt att har man en gång drabbats av av det dinns en ökad risk att det sker igen. Känner mig fullständigt nere och vill bara lägga mig jnder ert täcke och gråta. Även om jag gått hos psykolog känner jag att för var dag jag går över kommer ångesten att stiga. Får inget gehör hos bm eller hos förlossningen i Lund. Varför ska jag ha så jäkla otur här i livet?

Bjuder i alla fall på en magbild från i morse.