En nattsvart vardag

Bloggen har fått nytt namn och kommer heta en nattsvart vardag. Anledningen till bytet är att jag ansåg att namnet längtan pyret inte passade längre. Har sen bloggen startat fått två barn och tyvärr drabbats av depression. Därav det nya namnet på bloggen. 

Hur fungerar vardagen med två barn på 3,5 år och 5 månader? 

Inte alls kan jag erkänna. Att vakna med huvudvärk dessutom titt som tätt är inte roligt. Vaknar på morgonen och känner noll glädje över livet just nu. Det enda man vill är att dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Dock kan jag ju inte det då jag i nuläget inte är sjukskriven och sambon jobbar. Barnen måste tas omhand och jag måste tvinga i mig frukost vissa mornar för att orka dagen och inte decka i soffan för att kroppen har noll energi.

Hur mycket stöd får jag av min sambo?

Noll stöd då han jobbar över en hel del och han verkar inte förstå hur dåligt jag mår innerst inne. När man ber han komma hem i tid för att man behöver avlastning och han skickar sms en timme efter han slutat att han inte ens kört från jobb vill man bara gå och dra något gammalt över sig. Inte ens när man säger att man int emår bra utan att man är sjuk kan han komma hem i tid. Hela tiden är det något på jobbet som måste fixas.

Vad är mest kaotiskt just nu?

Huset, nattningarna och att fixa middag. Hela huset ser ut som ett bombnedslag. Inte minst dotterns rum, köket är också rena krigszonen trots att man springer och plockar och städar. Inte ett enda ställe står det en kartong som bara irriterar en utan oavsett vilket håll man tittar på är det kaos. Inredning existerar inte och hitta något som passar två smaker funkar inte så just nu ser det ut som en soptipp överallt känns det som. Sambon vill ha allt i blått eller träfärgat känns det som medans en annan vill ta teman på olika rum. Känns som att vi aldrig kommer överrens! Nattningarna kan vara rena kaoset om pojken skriker och är kinkig samtidigt som dottern ska nattas mellan sju och åtta. Funkade bra när man bara hade ett barn men med två är det knte lätt att räcka till. Dottern vill för det medta att man ska ligga hos henne tills hon somnat men om lillebror väsnas kan hon inte komma till ro och då somnar hon inte. Fixa middag är ett evigt meckande. Komma på mat man inte hade den närmsta veckan är supersvårt då minnet sviktar på mig just nu av depressionen. Kan knappt komma ihåg vad man åt för två dagar sen. 

Något mer som skett?

Fick ett samtal från min far när han var i Peru att han fått eh lättare hjärtinfarkt. Nu har han kommit tillbaka till Sverige så man kan ha bättre koll på han. Pratar med honom var dag via telefon och smsar dagligen. Väntar på att hans fru ska komma från Peru så har han någon som bor hos han hela tiden så behöver man inte nojja sig när man inte fått ett sms på förmiddagen där han skriver att han gått upp och att han inte har några känningar av infarkten. Vi väntar på läkartiden som han har nästa vecka och ska bli spännande att höra vad de säger.