Här kommer ni kunna läsa om vardagen med min dotter och hennes kommande lillebror.
tisdag 10 mars 2015
Samtalet ringt
Nu har jag fått ringt bvc-sköterskan och fick tid klockan 16 i eftermiddag. Hon sa att jag skulle ringa om jag mådde sämre vilket jag gör just nu. Känner ingen glädje alls och ingen vilja eller lust att göra något alls. Vill bara gå och lägga mig under ett täcke och stanna där resten av livet. Inget känns roligt, inte ens det där samtalet som jag ringt men jag vet att jag måste göra det ändå, för mina barn. De ska inte behöva ha en mamma som mår skit dag in och dag ut och är sur och gnällig från morgon till kväll. Som det är just nu orkar jag inte stimulera barnen tillräckligt känner jag. Minst treåringen som behöver det som mest. Sambon blev inte direkt glad för att jag ringde och sa att han behövde sluta tidigare. Frågan ör om han förstår hur dåligt jag mår eller bvc-sköterskan ska behövs prata med honom om hur det ligger till. Jag har åtminstone försökt prata med min sambo men ibland tror jag att han behöver höra det från någon annan för att det ska bli verkligt. Bvc-sköterskan litar han på då vi inte har några släktband med henne samt att vi blivigt bra bemötta sen dottern föddes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar