Vår vardag just nu

Här ser det ut som följande att vi(jag och Vide) går upp, bytar blöja och tar av pyjamasen, sätter i antilopstolen och han får smörgåsrån med leverpastej som han sitter och kladdar med. Under tiden väcker jag dottern och hon kommer ut i köket och vi äter frukost. När Vide är nöjd med maten går jag och tvättar av honom, bytar blöja, klär på honom och sätter han sen på golvet framför aktivitetsväggen/huset med diverse leksaker som bytas mellan varven och så sitter han där medan jag klär på dottern kläder, borstar hennes hår och tänder. Är det dagisdag går vi och lämnar dottern och då sitter han i vagnen och ser till att han ser ut då han är nyfiken. Väl på dagis sker så mycket att han sitter tyst i vagnen medan vi är där. Sen går jag en runda så han somnar och så får han sova i vagnen. Nu när det är varmare får han ligga kvar i vagnen och jag ställer den i uterummet då han sover bättre där och jag passar på att vila. Sen är det dags för lunch och då får han sitta i antilopstolen och sitta där och leka med någon leksak. Skiftar återigen mellan leksakerna för att han inte ska tröttna. Äter jag något som funkar att ge till honom får han smaka och det brukar hålla honom nöjd för det mesta. Blir att man äter fort dessutom för att inte dra ut på tiden. Sen spenderar vi eftermiddagen på golvet och då kan det vara allt från att ligga på mage, sitta och gå runt. Nu har Vide kommit så långt i sin utveckling att han har börjat gå med stöd korta sträckor och när han fått gjort det kan han sitta ner en stund och tugga på en leksak. På magen försöker han ta sig fram men blir lite fram och lite bak numera. Snurrar runt gör han också. En annan sak som sysselsätter Vide är hunden som vi har. Den är spännande att "klappa" och känna pälsen mellan fingrarna. Som tur är har jag en snäll hund som inte säger eller gör mycket alls. När klockan närmar sig två gör vi oss redo för att hämta dottern/storasyster på dagis så då åker Vide vagn igen och har någon leksak i vagnen till honom som kan sysselsätta honom ut i fall att han är uttråkad. Sen när vi kommit hem igen är det mellanmål och då äter vi frukt och då får Vide smaka på frukt om han inte somnat. Efter det är det storasyster som sysselsätter honom medans jag plockar i köket och får undan disken. När klockan är fyra är det fixa middag och då kan han vara lite kinkig och gnällig och då flyttar jag antilopstolen ibland så han ser vad jag gör vid bänken och spisen vilket håller han nöjd för det mesta. När maten är färdig sitter han vid bordet med oss och antingen matar jag honom eller så får han något att plocka med som kokt potatis vilket är mums enligt Vide. Sen tar sambon över Vide medan jag röjer efter middagen. Vid sju är det dags att natta dottern och de senaste dagarna har hon velat att pappa ska natta henne så jag har tagit Vide och börjat med ett litet grötmål vid halv åtta, sen är det tvätta ansikte och händer, ny blöja, borsta tänderna, pyjamas, smörja bakom öronen samt ge örondroppar. Dropparna är för att Vide har eksem i öronen. Sen lägger jag han i sängen och ammar honom och då somnar han efter en liten stund. Sporadiskt under dagen ammas Vide när han vill amma, dvs fri amning.

Fredagarna väcker jag inte dottern och vid nio sätter jag Vide i bilen och vi kör till babysim. Dottern är hemma med sin pappa under tiden. Vide sover då i bilen till babysim och från babysim. Väl hemma försöker jag få dagarna att se så snarlika ut då det skapar rutiner som blir en vana samt att det håller mig flytande så jag orkar med vardagen. Väl hemma är det lunch som gäller till hela familjen och då blir det champinjonsoppa med skorpor(blå band).

Söndagar väcker sambon eller jag dottern då hon har sin minisim så då åker vi alla iväg till badet och sen badar vi en stund efter minisim då hon har sitt precis innan det öppnas för allmänheten. Lunchen blir då senare och har många gånger blivit mat på pizzeria.

Samtalet ringt

Nu har jag fått ringt bvc-sköterskan och fick tid klockan 16 i eftermiddag. Hon sa att jag skulle ringa om jag mådde sämre vilket jag gör just nu. Känner ingen glädje alls och ingen vilja eller lust att göra något alls. Vill bara gå och lägga mig under ett täcke och stanna där resten av livet. Inget känns roligt, inte ens det där samtalet som jag ringt men jag vet att jag måste göra det ändå, för mina barn. De ska inte behöva ha en mamma som mår skit dag in och dag ut och är sur och gnällig från morgon till kväll. Som det är just nu orkar jag inte stimulera barnen tillräckligt känner jag. Minst treåringen som behöver det som mest. Sambon blev inte direkt glad för att jag ringde och sa att han behövde sluta tidigare. Frågan ör om han förstår hur dåligt jag mår eller bvc-sköterskan ska behövs prata med honom om hur det ligger till. Jag har åtminstone försökt prata med min sambo men ibland tror jag att han behöver höra det från någon annan för att det ska bli verkligt. Bvc-sköterskan litar han på då vi inte har några släktband med henne samt att vi blivigt bra bemötta sen dottern föddes.

En nattsvart vardag

Bloggen har fått nytt namn och kommer heta en nattsvart vardag. Anledningen till bytet är att jag ansåg att namnet längtan pyret inte passade längre. Har sen bloggen startat fått två barn och tyvärr drabbats av depression. Därav det nya namnet på bloggen. 

Hur fungerar vardagen med två barn på 3,5 år och 5 månader? 

Inte alls kan jag erkänna. Att vakna med huvudvärk dessutom titt som tätt är inte roligt. Vaknar på morgonen och känner noll glädje över livet just nu. Det enda man vill är att dra täcket över huvudet och fortsätta sova. Dock kan jag ju inte det då jag i nuläget inte är sjukskriven och sambon jobbar. Barnen måste tas omhand och jag måste tvinga i mig frukost vissa mornar för att orka dagen och inte decka i soffan för att kroppen har noll energi.

Hur mycket stöd får jag av min sambo?

Noll stöd då han jobbar över en hel del och han verkar inte förstå hur dåligt jag mår innerst inne. När man ber han komma hem i tid för att man behöver avlastning och han skickar sms en timme efter han slutat att han inte ens kört från jobb vill man bara gå och dra något gammalt över sig. Inte ens när man säger att man int emår bra utan att man är sjuk kan han komma hem i tid. Hela tiden är det något på jobbet som måste fixas.

Vad är mest kaotiskt just nu?

Huset, nattningarna och att fixa middag. Hela huset ser ut som ett bombnedslag. Inte minst dotterns rum, köket är också rena krigszonen trots att man springer och plockar och städar. Inte ett enda ställe står det en kartong som bara irriterar en utan oavsett vilket håll man tittar på är det kaos. Inredning existerar inte och hitta något som passar två smaker funkar inte så just nu ser det ut som en soptipp överallt känns det som. Sambon vill ha allt i blått eller träfärgat känns det som medans en annan vill ta teman på olika rum. Känns som att vi aldrig kommer överrens! Nattningarna kan vara rena kaoset om pojken skriker och är kinkig samtidigt som dottern ska nattas mellan sju och åtta. Funkade bra när man bara hade ett barn men med två är det knte lätt att räcka till. Dottern vill för det medta att man ska ligga hos henne tills hon somnat men om lillebror väsnas kan hon inte komma till ro och då somnar hon inte. Fixa middag är ett evigt meckande. Komma på mat man inte hade den närmsta veckan är supersvårt då minnet sviktar på mig just nu av depressionen. Kan knappt komma ihåg vad man åt för två dagar sen. 

Något mer som skett?

Fick ett samtal från min far när han var i Peru att han fått eh lättare hjärtinfarkt. Nu har han kommit tillbaka till Sverige så man kan ha bättre koll på han. Pratar med honom var dag via telefon och smsar dagligen. Väntar på att hans fru ska komma från Peru så har han någon som bor hos han hela tiden så behöver man inte nojja sig när man inte fått ett sms på förmiddagen där han skriver att han gått upp och att han inte har några känningar av infarkten. Vi väntar på läkartiden som han har nästa vecka och ska bli spännande att höra vad de säger.

Vardagen...

Var ett tag sedan jag bloggade och det som hänt sen sist är att lillen har växt en massa och vägde vid sista bvc besöket 5,6 kg och var 59,5 cm, han var då en månad gammal. Snart är han två månader och tiden bara springer iväg.

Vi kämpar med att få vardagen att fungera med storasyster som har lite svårt för att det finns en person till i familjen. Att lillebror har en egen vilja och att man måste vara försiktig med honom. Det går bättre och bättre för varja dag som går. Gäller att man bibehåller lugnet och förklarar för henne hur det fungerar. Har blivit så pass bra att jag får ta nattningarna igen och kan då passa på att mysa med henne vilket jag saknat. Blir att vi läser bok varje kväll för att det ska bli något mer av nattningen. Pappa orkar ju inte läsa för henne så det får jag göra. Har även läst en del gånger vid amning för att hon inte ska känna sig bortglömd.

Vissa dagar är sådana att man bara vill gömma sig under ett täcke och vakna när barnen är större och klarar mer. Är glad över att jag har kontakt med en psykolog som jag kan prata med. 

Dagarna spenderas mest med att åtminstone ta hand om disk, fixa mat, vila, hämta och lämna Freja på dagis då det är tisdag, onsdag eller torsdag samt att få vila när det finns möjlighet. Hinner inte med så mycket men idag har jag valt att byta ut vila mot att göra muffins a la lchf.

Valde lchf för att testa att göra utan mjöl. Hoppas de blir goda. Om inte annat så var smeten supergod!

Förlossningsberättelse Vide

Börjar med att jag är hos barnmorskan på fredagen för sedvanlig kontroll och hon konstaterar att lillen ligger långt ner och säger att senast måndag är han ute. Hon rekomenderar en rask långpromenad på fredagen och en på lördagen för att han ska sjunka längre ner så det startar förlossningen. Jag tänkte som så att det kan ju knappast skada så sagt och gjort så blir det en långpromenad med hela familjen både på fredagen och lördagen. Men då han inte tittat ut när det blivit söndag så tänkte jag att jag går en promenad då också. Börjar med en kort promenad på eftermiddagen på cirka 15 minuter för att rasta hunden och när vi kommer tillbaka har jag fått värkar som börjar kännas som de värkar jag hade med min förstfödda och nu var klockan cirka 15 på eftermiddagen. Blir dock ingen långpromenad även om vi går en promenad till. Kände att nu kanske det var något på g. Hade dessutom gått över tiden med 11 resp 3 dagar. 11 dagar utifrån rutinultraljudet och 3 dagar utifrån min egen beräkning från mensen. Värkarna tilltar i styrkaoch med ett intervall på 5 minuter. Efter andra promenaden går jag på toa och då är det blodblandat slem på pappert(teckenblödning). Nu känner jag mig säker på att något är på g och vi ringer in barnvakt som kommer och hämtar Freja och Frost. Ringer även förlossningen som säger att vi är välkomna in men att vi inte behöver stressa in. Så fort Freja och Frost är hämtade sätter vi oss i bilen och kör in till förlossningen. Blir inskrivna 19:50 och när de kollar hur öppen jag är så är jag öppen 4 cm men töjbar till 5 och fullt utplånad tapp och då är klockan ca 20:30. Någon gång under kvällen börjar jag med lustgas, kommer tyvärr inte ihåg när. Vid nästa kontroll som är cirka 2 h senare är jag öppen 5 cm. Nästa gång de kollar är klockan 00:30 och vi är inne på måndagen. Åter igen är jag bara öppen 5 cm så det beslutas att de ska ta hål på hinnorna vilket sker 00:50. Ca 50 minuter senare är jag fullt öppen och då är klockan 01:37. Tio minuter senare är lillen ute. 

Den 6 oktober 2014 klockan 01:47 föddes lilla Vide

Han vägde 4540 gram och var 53 cm lång.

Blir sydd med två stygn efter att moderkakan kommit ut. Trots sin nätta vikt på 600 gram har den varit effektiv och gjort sin uppgift.

Livet som tvåbarnsmamma

Nu har lilleman kommit ut och vi har hunnit landa hemma lite men liver är inte lätt trots att vi är två som är hemma. Hur vi ska göra vet jag inte men jag och sambon har helt skilda sätt att fostra tösen. Känns som att mitt sätt funkar bäst då jag slipper långa bråkiga stunder som sambon har med tösen. Ska vara själv med barnen sen var tanken så jag hoppas sambon åker för det behöver han. Tror han blir knasig annars. Tror inte det blir några bekymmer att klara båda när sambon är iväg sen men återstår att se.

Ny vecka och ingen lillebror än...

Nu är jag inne på dag åtta efter beräknad förlossning. Fortfarande ingen lillebror med andra ord. Tösen börjar bli trött på att lillebror inte vill komma ut. Även hennes tålamod är i botten och har precis som jag tröttnat på att vänta. Att dag in och dag ut få frågan om han inte tittat ut än är rätt jobbig. Det är ju inte jag som bestämmer när han ska komma. Just nu vill jag bara slippa alla frågor om när han tänker komma ut, när är det beräknat, om jag har några känningar eller vad jag skulle kunna göra som promenera igång det. Har testat putsa fönster, promenera, vila m.m. Så snälla bespara mig alla frågor. Alla frågor gör mig tyvärr bara deprimerad. Har gått hos psykog för att förbereda mig för förlossningen och blir inte bättre med alla frågorna man får för varje dag. Mitt psyke orkar snart inte med att någon frågar. När man till och med bara vill dra täket över huvudet och gråta för så jobbigt är det just nu. Mår verkligen inte bra psykiskt men ändå frågar folk på precis som att man inte tycker det är jobbigt alls. Varför kan folk inte bara vara tysta tills att lillen har tittat ut. Jag kommer ju berätta när han är ute så folk lär ju knappast missa det.

Bifogar en magbild för denna veckan i alla fall. Hoppas på ett positivt besök hos barnmorskan imorgon eller en liten som tittar ut.

Bf +5

Idag har jag gått fem dagar över tiden och hoppas att lillebror kommer inom de närmaste dagarna. Dock inte idag då blivande storasyster fyller år men från och med imorgon är det okej att han kommer.  Slemproppen har gått i omgångar de senaste två-tre veckor ochbidag var det riktigt mycket. Doch såg det mer ut som snor än något annat men pappret jag torkade med var rent kladdigt. Hur mycket kan det vara egentligen? Känns inte som att den tar slut men det gör att det känns som att något är på g i alla fall. Ska kolla så jag har allt med i bb-väskan om det startar denna veckan. Tror inte jag glömt något men man vet aldrig.

Bifogar en bild från första dagen över tiden.

Due day...

Idag är dagen d då lillen är beräknad att titta ut men verkar vara en envis krabat där inne. Känner inte alls för att vara gravid längre. Ser det som jobbigt just nu. Har ont i bäckenfogarna och kan knappt stå upp längre känns det som. Har dessutom ont i fötterna igen och de är svullna med en gång på morgonen och fortsätter vara svullna, händerna ska vi inte ens tala om. Kan knappt göra något utan att det börjar sticka och domna i dem. Uppepå allt detta blir jag mer och mer orolig för lillens vikt. Inte att han ska väga för lite utan för mycket. Vill inte föda en bebis på fem kilo för det är jag säker på att min kropp inte pallar med. Fyra kilo kan jag acceptera att föda men inte mycket mer. Min förstfödda vägde 3,9 kg. De säger att andra barnet väger mer och att pojkar väger mer än flickor. I mitt fall är ju nummer två en pojke så riksen att han väger mer är ju större. Blödde en massa med min dotter och är ju rädd för att de ska ske igen. Stora barn ökar ju dessutom risken för att man ska blöda mer vid förlossningen samt att har man en gång drabbats av av det dinns en ökad risk att det sker igen. Känner mig fullständigt nere och vill bara lägga mig jnder ert täcke och gråta. Även om jag gått hos psykolog känner jag att för var dag jag går över kommer ångesten att stiga. Får inget gehör hos bm eller hos förlossningen i Lund. Varför ska jag ha så jäkla otur här i livet?

Bjuder i alla fall på en magbild från i morse.

39+1

Idag är jag i vecka 39+1 och hoppas på att lillebror snart tittar ut. Dagen har spenderats hos barnmorskan för sedvanlig kontroll och det såg ut enligt följande:

Vikt: 81,6 (0kg sen förra besöket, ca 10 kg sen inskrivning/start)

Sf-mått: 36 cm

Hb: 107 (sjunkit från 121 sen förra gången)

Urin: utan anmärkning/0

Blodtryck: 126/79

Fosterläge: Fixerad

Hjärtljudet såg fint ut. Glömde fråga om antalet slag per minut. Pratade även om tid efter beräknat förlossningsdag och har fått en ynka tid. Har lillen inte kommit den 9:onde ska jag ringa in för igångsättning. Hoppas inte behöva göra det utan hoppas på att lillen är ute innan dess.

Förmiddagen spenderades med omplantering av ett fikonträd som vi fått av svärmor. Det innebar att hon kunde få rillbaka sin kruka den stod i då eftermiddagen spenderades hos henne. Fick åter igen massage av händer och fötter då hon är utbildad massör och zonterapeut.

Efter vi varit hos svärmor åkte vi till Max och åt mat. Nu sotter vi hemma och har lite fredagsmys innan tösen däckar helt. Ögonen går snart ihop av sig själv då hon är supertrött. Kan ju hoppas att nattningen blir lätt.